Att inte tycka om sommaren är otroligt konstigt verkar det som...
Skamligt...
Man blir i det närmaste idiotförklarad.

Skulle man råka säga att man inte tycker om sommaren får man bara en stirrande blick till svar...
Man anses som knäpp

Varför är det mer socialt accepterat att hata vintern än att älska vintern
Varför är det mer socialt accepterat att älska sommaren än att hata sommaren

Vi bor i Sverige, vi har växlingar i årstiderna och det tycker jag är alldeles underbart...

Jag älskar hösten med dess vackra färger och mörka kvällar när man kan tända ljus, krypa under en filt och bara vara, inga krav, inga måsten.

Jag älskar vintern med kyla och mycket snö, att på morgonen få tända eld i pannan och sitta i köket med en varm kopp kaffe och höra hur det sprakar och känna hur elementen blir varmare och varmare. Jag älskar att på vintern klä mej varmt och tillbringa en hel dag i pulkabacken med skrattande, glada barn och grilla korv sittande på sittunderlag i en snödriva. Jag älskar att komma in efter en dag ute i kylan och få krypa under en filt med en kopp varm choklad toppad med vispgrädde...För mej är det livskvalite, glädje, kärlek.

Jag älskar våren med den spirande känslan av förväntan. Jag älskar när snön droppar från hustaken och jag hittar min första tussilago. Jag älskar doften och ljudet av liv. Jag känner glädje när jag ser de första flyttfåglarna svepa in och samlas i flockar på alla gärden de kan hitta. Allt spritter av nyvaknat liv och lusten att vara utomhus bara ökar och ökar.

Jag älskar sommaren när den i början är alldeles lagomt varm. Jag älskar skolavslutningar och människors förväntan inför semester med familjen. Jag älskar när fåglarna får ungar i sina bon som de med snabbhet och effektivitet föder upp tills de ovant tar sina första vingslag. Jag älskar när Victor med lycka i ögonen slänger sig i poolen eller i Skagerns svala vatten och när han tillsammans med sina kompisar skrattar och stojar. Det är äkta livskvalitet för mej.
 
Jag älskar INTE när det blir för varmt så jag inte kan röra mej utan att svettas, det innebär för mej stort obehag då jag får värmeutslag över stora delar av kroppen. Jag älskar INTE att jag inte kan vistas i solen eller slänga mej i Skagerns svalkande vatten och skratta tillsammans med Victor, då detta också ger mej eksem på hela kroppen, ja inte skrattandet såklart men solen och badet.

Lyxproblem kanske du tycker, och det kanske det är. Men det är tillräckliga problem för att jag inte kan älska sommaren på det sätt som alla (nästan) andra gör.
Dessutom ska man behöva bli idiotförklarad om man uttrycker detta ogillande....

Tala inte om för mej att jag ska njuta av sommaren medan den är här....tala inte om för mej att njuta av sommaren nu när vi haft en så hemsk vinter...

Jag kan inte njuta av sommaren i den utsträckning man tydligen ska om man bor i Sverige. Jag kan däremot njuta av den vintern vi hade och som jag tycker var helt fantastisk. 

Kramelikram

Kramelikram

Jaha...nu har vargjakten börjat...den lovliga till och med. Undra om de som bestämt detta förstår vad det innebär...

Flockar med skjutglada jägare som ser vargen som sin ärkerival, sin dödsfiende och som inget hellre vill än att utrota vår vackra varg springer omkring i skogen och letar...söker...hoppas...

När vargjakten är legitim kommer det att skjutas bortom all kontroll...om man säger att 27 vargar ska skjutas av så kan jag lova att summan kommer att hamna på det dubbla...lika många vargar som skjuts och protokollförs kommer att ligga beravda i skogarna, skjutna av hatiska jägare...utanför protokollet. Vem kan kontrollera det??? Ingen så vitt jag förstår och jag tycker det är för djävligt.  

Vargen är en viktig del i vår fauna och ett rovdjur som hjälper till att upprätthålla balansen i vår natur...Utan vargen behövs avskjutningar av både rådjur och älg men om man implementerar vargen i ekosystemet och låter den bli en naturlig del av densamma så kommer balansen att upprätthållas utan människans inblandning i större utsträckning.....det borde vara det som våra viltvårdare runt om i landet strävar efter...eller???

Men nej, det blir ett herrans liv när vargen väl etablerat sig och den ses helt plötsligt som ett hot....ett hot mot vad??? Älgar och rådjur?? Det är fullt naturligt och viltvårdarna borde som sagt applådera denna utveckling....varför gör dom inte det??

Vargen tar hundar och tamboskap....Ja, såklart att vargen söker lättillgänglig föda, det gör vi alla...släpp då inte hundarna lösa i skogen där ni vet det finns varg...det finns sajter där man kan kolla var vargen befinner sig...stäng för faan in ert boskap med vargstängsel, fem trådar där varannan tråd är jordad....Ja, det tar lite tid om man har mycket mark och det är kostsamt men man vill väl skydda sina djur.....för det är väl för boskapens skull man vill bli av med vargen...eller?? 

Här handlar det, tycker jag, om att ha ett förhållningssätt gentemot den utveckling vi har...man kanske inte kan leva exakt som man gjort tidigare...Naturen håller på och läker, den återhämtar sig sakta men säkert till sin ursprungliga sammansättning...låt den få göra det i fred. Det är vi som måste anpassa oss till det nya...det är vi som måste passa in...Från början är det vi som skadat vårt ekosystem genom att utrota de rovdjur som hade styrkan och möjligheten att upprätthålla balansen...Nu måste vi ta ett steg tillbaka, vi med våra förbannat fint utvecklade hjärnor måste ta ett steg tillbaka och låta naturen läka efter egen förmåga och utan inblandning av oss och vårt förbannade ego.

Behöver jag tillägga att jag gillar vargen och tycker den är ett ståtligt och magnifikt djur.
Jag älskar att höra den yla vid mosskanten och jag blir alldeles lyrisk när jag råkar få se den mytomspunna och vackra vargen lunka över vägen framför mig vilket faktiskt hänt ett par kanske tre gånger. När jag inte har turen att få se den livs levande kan jag ha turen att få se ett tassavtryck som ytterligare bevis på att jag bor mitt i det vackra vargaland.

Hur kan man hata något så vackert??

Kramelikram

Grymt!!!

Lärt mej massor den här veckan...om min kommande profession...Fast jag har så jäkla svårt för en del saker...Läser jag litteraturen ska man vara objektiv, vara som ett tomt blad, sätta gränser, tänka på vilket uppdrag man har och vara noga med att inte ta med sig känslorna hem osv osv....

Hur faan bär man sig åt i verkligheten då???
Jag känner med en del människor jag möter på ett sätt som gör det omöjligt att inte ta med mig känslorna hem....det gör det omöjligt att vara som ett tomt blad...objektiv...sätta gränser....tänka på uppdraget....När jag ser MÄNNISKAN så glömmer jag den förbannade kurslitteraturen och dess moralpredikningar....Jag bryr mej helt enkelt för mycket...

Man gör det man måste ju....och känslorna är ju omöjliga att koppla bort....SKA man koppla bort dom??? Kan man bli en bra kurator då??? Känner man inte med och framför allt för de människor man möter kan man väl inte vara säker på att man gjort det yttersta?? Det är i alla fall min fasta övertygelse.

Jag blir ofta ledsen, förtvivlad och bedrövad...inte för min egen skull alltså utan inför det jag möter....hur ska jag då kunna lämna det kvar på jobbet....jag har ingen avstängningsknapp som jag kan trycka av och på....jag funkar inte så...

Jag tror jag känner för mycket...trodde inte det var ett problem att känna för mycket men det är det....
Kan man tränas i det...att känna lagom???

Jag är i alla fall ett hundra procent säker på att jag är där jag vill vara, att jag läser till det jag vill göra.
Här gör man skillnad...och yrket ger en tillfredställelse som inget annat jobb nånsin kan ge!!

Jag är jäkligt glad och stolt över mej själv och mina kurskompisar...
Om jag bara nu kan lära mej att känna och bry mej lagomt så vore allt perfekt...

Nu ska jag lyssna på vinnarlåten ett tiotal gånger till sen ska jag slänga mej i kudden....Imorgon väntar 97-årskalas i Sunne.

Kramelikram

Brinn så länge du lever.

Låt ingen få släcka din glöd.

Brinn så vi alla kan se dig.

Vägra vara levande död



Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara