Två veckor till deadline...

Jösses...hinner visst inte skriva som jag önskar...men det kanske inte är att undra på när man skriver konstant mellan nio och fem varje dag....Uppsatsandet går stadigt framåt, det känns jättebra och idag la vi sista handen vid resultatdelen för att raskt hoppa över till att försöka färdigställa den teoretiska referensramen...Tänk om två veckor och två dar ska det vara klart...Tycker vår uppsats känns jättebra, vi har en klarröd fin tråd som vi noga följt genom hela arbetet och så har vi gestaltat ett grymt intressant ämne...Nu hoppas vi bara att vår handledare håller med oss när han läser igenom det...

Hinner inte med mycket annat än uppsats-skrivandet just nu...den energi jag har kvar lägger jag på Victor, försöker hinna med att göra så mycket som möjligt med honom på kvällarna men de dagar jag åker till Helena i Lundsbrunn är klockan närmare halv sju innan jag kommer hem....men det är bara två veckor kvar...bara två veckor till deadline...jösses..hinna??? ...men sen är jag tillbaka igen och allt blir precis som vanligt...jag kommer att återta mina vanliga sysslor som tvätt, städ och disk igen...jag kommer faktiskt till och med att tycka det är roligt....Men att skriva uppsats är faktiskt också jävligt roligt, vi skrattar mycket och ser hela tiden att det går framåt, vi ska kämpa vidare med det i två veckor till....sen är vi ett jäkligt stort steg närmare examen.....Jihaaaa!!

Idag var jag hos Helena i Lundsbrunn och jobbade, vi åker ju varannan dag...och idag tog vi en helt fantastisk promenad längs en vandringsled som ska vara typ i Arns fotspår. Alltså att förklara hur det såg ut där går inte tror jag men tänk dej en urskog med mossbelagda fallna träd som ligger i vackert mönster. På båda sidorna av dalen vi gick i reste sig höga kammar som var täckta av vitsippor och när vi kom längre in i skogen fanns även mattor av blåsippor. Tvärs igenom allt detta slingrade sej en glittrande älv och botten på älven var täckt av glitter som liknade guldkorn...över allt detta vilade en mystik och fågelsången skar genom porlandet från älven.....Ja, jag kan inte förklara men det var oerhört rogivande och vackert att gå där.

Från denna vackra mystiska plats till en annan...nu är det snart dax för LOST.

Kramelikram

Kommentarer
Postat av: Helena

Åh jag tycker att du beskrev det helt underbart blir nästan sugen på att genast ge mig ut dit igen! men nej soffan lockar mer för tillfället;)

2010-05-06 @ 19:26:06
Postat av: Anki

Hahaha, ja du vännen, jag förstår att soffan drar mer...faktum är att jag nästan börjar känna små rottrådar växa ur mitt arsle för att rota sej i soffan=)

2010-05-06 @ 20:42:08
URL: http://lamasen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0