Och flera timmar senare...

...som kändes som dagar sträckte hon ut sin värkande kropp med armarna mot taket och brast ut i ett glädjetjut....
Hon var äntligen klar med uppgiften inför fredagens seminarie!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0