...efter en givande och omtumlande dag i Örebro.
Grupparbetet gick jättebra, vi hann en hel del...skönt.

Föreläsningen handlade om sorg och kris och gavs av en kvinna som arbetar som sjukhuskurator på en avdelning för allvarliga blodsjukdomar. Hon berättade så målande och gav en massa exempel på situationer..hon var en fantastisk föreläsare och jag tror alla blev berörda på ett eller annat sätt...många exempel var både rörande och sorgliga....

Hos mej har nån form av process börjat...den började när jag började läsa boken vi ska bearbeta som handlar om just sorg och kris...kan inte i dagsläget sätta ord på känslan den här delen av kursen har väckt...den kryper under skinnet på mej..kursen alltså..jag har nämnt det förut.
Jag tror att man för att kunna hjälpa andra måste genomgå den här processen, den väcker nåt inuti en som gör att man får nån form av förståelse...kan som sagt inte sätta ord på känslan....och det behöver jag ju inte heller för det är ju min egna känsla.

Imorgon har vi fortsättning på samma tema med samma föreläsare, jag ser fram emot det jättemycket även om temat är jobbigt rent känslomässigt....

Kramelikram