Gokväll på er.
Ja idag har varit kreativ, arbetssam och bra. Vi har rättat till en del i vårt arbete så nu börjar det kännas mer komplett, det blir bättre nu. Hoppas det räcker till bara, men nu kan vi inte göra mer....mer än att hoppas.
Kändes bra att vara i Mariestad igen, jag trivs där.....vet inte varför egentligen, men jag gör det.

När jag kom hem satte jag mej med arbetet igen och kom ett par timmar senare på att jag inte ätit nån lunch eller middag....det gjorde mej oerhört hungrig så jag var tvungen att laga lite mat. Peter och Victor käkade korv å bröd när v i kom hem så jag kände ingen panik med maten. Men nu när vi mätta och belåtna.

Jag sitter och letar efter en fin camping någonstans norrut i Sverige. Det ska vara en naturnära camping intill en sjö med fin badplats och fina fiskemöjligheter. Har hittat en jättefin som har just allt det så den har jag mailat till Lisa så hon kan kolla på den hon med. Vi ska eventuellt (om vi får ihop våra scheman och semestrar) åka tillsammans med dom nån vecka till sommarn, nåt vi ser fram emot jättemycket.

Imorgon är jag hemma och direkt Vicce kommer från skolan drar vi till Örebro. Han ska byta in sin telefon...han köpte ju en ny telefon för julklappspengar och så funkar den inte....på supporten påstår de att det är antennen....VILKEN JÄVLA ANTENN????? Jag ser inte ens nån antenn...men det är väl nån pytteliten inbyggd pryl som inte är synbar för ögat...hur ska man då se om den är hel eller inte. Jäkla moderniteter.
Nej då var det nog bättre förr med rejäla telefoner som tålde att man blev förbannad med den man pratade med och faktiskt KASTADE på luren. Blir man arg nu så tar själva påläggningen av luren liksom bettet av ilskan när man lite försiktigt måste leta efter den pyyyyttelilla gröna luren...som kan vara lite jobbigt att hitta med ålders......eh, förlåt.....mogna synfel.
Sen tappar man ju bort de små rackarna också....tänk hemma när det ringer och man med skärpta öron springer från rum till rum för att höra var signalen är starkast...när man väl lokaliserat rummet är det dags att lokalisera var i rummet.......när man väl har fått fram telefonen...och med mogna ögon hittat den GRÖNA luren så har de lagt på i andra änden. Men i och för sej...man har ju nummerpresentatör inbyggd....bara att kolla vem som ringt och sen ringa upp...så får man själv betala telefonsamtalet för att man blir så jäkla nyfiken på vad denna person ville.
Tänk förr när det ringde....då visste man att den stabila grå skivtelefonen stod ungefär en meter från jacket...för längre räckte inte sladden....den krusiga sladden var alltid tvinnad till en liten boll...vilket gjorde att luren sällan kunde lyftas mer än nån decimeter från själva telefonen utan att hela skiten följde med upp...Då visste man var man hade grejerna minsann. Om man missade ett samtal fick man vara hur nyfiken man ville för det fanns inte en chans i världen att få reda på vem som hade ringt....och tro det eller ej...var det viktigt så ringde de faktiskt upp igen....även om det var upptaget, för man behövde inte koppla runt sej när man pratade med någon annan för tutade det på ett visst vis i örat så VISSTE alla att man pratade med nån annan, det behövde man aldrig avbryta det pågående samtalet för att tala om....Var människor kanske rent av intelligentare förr?????

Jaa ni nu har jag bubblat på om ingenting egentligen......men så är det ju ibland.
Nu ska jag kolla teven ett slag...och se om det har hänt nåt ute i världen.

Dagens citat blir
"Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat"
Den här kan man inte förlägga så lätt....rejäl, bofast, stadig och riktgit stor.
Back to the old days.......??

Kramelikram