....åka och gratulera min morfar som fyllde år nyss mitt i snöovädret. Vi ville inte åka just den dan för det var inget bra väglag då, men nu är det fint och sandat på vägen. Ska kolla lite med Vicce när han kommer hem, det beror ju lite på hur trött han är...det är ju trots allt torsdag och då börjar kroppen längta efter helgen. Pratade med Peter nyss i telefon och han ville ju helst följa med men åker vi idag så blir det inte så, men vi får se.

Har i alla fall inhandlat Victors födelsedagspresenter idag så nu är det färdigt, vi blev jättenöjda med det vi hittade på Peter och jag. Hihi...spännande!!
På onsdag är det alltså kalas, Victor har själv bestämt vad han vill bjuda gratulanterna på så det blir till att baka i helgen så allt är klart till på onsdag. Att han längtar till på onsdag behöver jag väl inte tala om antar jag, det är nog självklart att längta när man ska fylla 11 år. Det är en speciell dag!

På onsdag är det 11 år sedan den allra lyckligaste dagen i mitt liv...den dagen Victor föddes.....sen har resan därifrån bara kantats av fler lyckliga dagar....men även oro förståss vid sjukdomar och skador, med det är ju en del av att vara förälder..man oroas när de små telningarna inte är pigga och krya eller när de slagit sej, man blir ledsen när de är ledsna, så är det.
Vi är lyckligt lottade som har en son som Victor. Han är vår lycka, vår kärlek, vår seger, vårt allt!

Kramelikram!!