Nu är allt förberett och klart, bara mozartkulorna kvar att pilla med men det är bara kul. Maten och godiset är klart och huset är städat, rena mattor på golven, granen klädd och under den ligger massor med klappar.

Förväntans stjärnor tindrar i Victors ögon när han med jämna mellanrum glider förbi granen och tittar på klapparna....han väntar, han längtar...jag och Peter också. Vi älskar julen och framför allt så älskar jag julklappar, både att ge och att få. Vi kommer aldrig att sluta ge varann julkklappar i min familj...varför ska man sluta göra det...det är ju så himla kul. Visst vi är inte så himla många...förstår att det blir ohållbart i familjer där man är jättemånga och med förgreningar i olika konstellationer av familjer. Men min lilla söta pluttfamilj köper MASSOR av klappar till varann=). Wonderful!!

Jag har ont i skallen...har haft det hela dan faktiskt...irriterande.

Lugnet sänker sig över Lämås...har inte varit särskilt ruschigt förut heller men det hör väl till att säga så när allt börjar landa...bli klart...när det bara är det roliga kvar.

Nu är jag ledig fram till den 4 januari...har sparat studiedagar så jag skulle kunna vara ledig i mellandagarna.

ÄNTLIGEN har Vicce fått en tid hos ortopeden...nu ska vi väl få veta varför hans höftkulor hoppar ur led i tid och otid....han är visserligen mycket bättre nu när han inte spelat nån fotboll...men vi får se vad de säger.

Nu ska jag fixa till lite kvällsmat....mos och köttbullar...

Kramelikram