Gokväll gokväll. Just hemkommen från en mycket lång och omtumlande dag på universitetet. Vi hade ett seminarie där vi satt i ring och diskuterade vikten av att känna sig själv och att ha kontakt med sina känslor och att ha självinsikt plus mycket mer. Det var oerhört spännande att lyssna på alla kloka människor och att det faktiskt är skitviktigt att man vet vem man är. Sin självbild får man redan som liten parvel, sen följer det en genom hela livet. Jag och mina pendlarkompisar gjorde en rolig övning i bilen hem där vi skulle säga vad vi var bra på och vad vi kunde bli bättre på. Shit vad mycket lättare det var att säga sånt man kunde bli bättre på. Tänk vad svårt man har att säga sånt man är bra på. Varför undrade vi. Ja, vi bor i Sverige där Jante styr med järnhand, du ska inte tro att du är nåt. Det där har man med sej från barnsben när man på darrande ben börjar ettan och de stora sexorna ser sååååå stora ut och man inte vågar visa sej på styva linan. Där Sen börjar man högstadiet med de stooora niondeklassarna och där är man inte heller så mån om att synas och höras. Ja, vi har med det hela vägen. Tänk vilket ansvar man som förälder har att mata sitt barn med alla de verktyg som behövs för att skapa en god självbild , ett starkt egenvärde och ett gott självförtroende så att han står sej i konkurrensen mot andra. Å jag som trodde att det räckte med "bara" kärlek........även om jag tror att ett barn som känner sej älskat har bättre förutsättningar att få en god och stark självbild än ett barn som inte blir det.

Ja, det var många tankar i ett litet huvud. Hos mej blåser det så det tjuter i fönstren, vad ska det bli av det tro.

Idag har jag sagt stopp för första gången på länge. Det var oerhört skönt och var väldigt värdefullt. Jag är engagerad i vår föräldraförening och så här till jul är det alltid mycket att stå i. Så även hemma och i skolan. Jag kände att nu måste jag nog dra i bromsen och välja det som är prio ett i mitt liv och det är ju naturligtvis min familj. Nu ska vi försöka få till en mysig advent med lussekattsbak och ljusstakar i fönstren som för övrigt är fina i sina nya julkläder. Då kan man väl inte vara stressad och uppjagad utan lugn och fröjdefull....som sagt, alla ni mina vänner, glöm inte att livet har en handbroms som man inte ska vara rädd för att använda. Jag har just använt min och livet blev med ens så mycket lättare.

Kram på er och var rädda om er i vintermörkret.