Hej å hå.
Sorry att jag inte uppdaterat på hela dan, jag brukar ju göra det.
Som jag berättade igår så fick Peter åka till akuten för att han hade ont i bröstet. De behöll honom över natten för de skulle göra ultraljud på hjärtat, arbets-ekg, lungröntgen och massor med andra prover. Det var en lång och orolig natt för oss alla.
Nu är han hemma igen tack och lov med ett friskt hjärta och friska lungor. De kunde inte hitta några fysiska fel på honom utan stress och överansträngning blev diagnosen. Dags att min kära man lugnar ner sej en smula, men då krävs också att folk i hans omgivning låter honom göra det. Ordet nej är ett väldigt svårt ord att uttala när någon behöver hjälp, tänk man kan ju själv hamna i knipa nån gång och då skulle det inte kännas så kul att få ett nej. Men ibland måste man, kroppen varnar inte oändligt många gånger.

Jag har varit och bytt Victors ryggskena som han använder när han kör cross, den small sönder när han bara hade använt den fyra gånger, och det utan att han ens hade ramlat....snacka om säkert skydd.....men affären var otroligt tillmötesgående och fixade en ny på nolltid.

Imorgon blir det dags för Örebro igen, först ska vi ha kommunikationsövningar och sen ska min grupp jobba på vår utvärdering. Ska försöka jobba undan så vi kan vara hemma på fredag men det ser mörkt ut.

Nu har vi en lasange i ugnen som börjar lukta underbart, salladen ska fixas sen ska vi äta lite gott.

Victor och jag ska till stallet sen och mocka och släppa in hästarna. Bäst Peter får vila idag, han sover och har gjort det sen han kom hem, förhoppningsvis får han ro att sova tills imorgon bitti.

Ha det bra alla och framför allt, ta hand om varandra i vinterdimman