Idag är min dator seg som sirap...tog en evighet att komma in på de sidor jag ville...typ hit....

Funderar.....

Tänk om jag skrivit dagbok när jag började min praktik....Veronica och jag pratade om det idag...Tänk vad mycket det hänt med mig under den korta tid jag hittills varit på psyk och praktiserat....det händer nåt hela tiden, jag lär mej nåt hela tiden...Veronica och jag pratar mycket om vår utveckling, vi ser på varann hur vi utvecklas och förändras i vårt sätt att se på vissa saker och vi kan reflektera tillsammans...fördel att vara två då...vi växer liksom inuti och synen vidgas. Kan inte förklara det på nåt sätt som får det att låta vettigt men har man känt det så känner man igen det...tror alla mina kurskamrater känner det mer eller mindre. 

Jag känner i hela kroppen att detta är vad jag vill jobba med...på individnivå...med samtal...med krisande människor...Ganska sjukt att man kan älska att samtala med människor som mår dåligt. Det ger otroligt mycket...man ser hopp tändas...man ser ett leende....man får en kram och man känner i hela kroppen att SHIT, jag gör nåt bra...Jag har hamnat rätt.

Idag har varit en extremt bra dag på alla plan.

Har återigen fått bekräftat en sak som jag redan visste innan....Det spelar ingen roll hur du ser ut på utsidan, det är insidan som räknas. Du kan se ut att vara en hårding, en tuffing som ingen rår på men i själva verket kan du vara en mjukis som är helt underbart snäll och rar att prata med. Döm aldrig människor utifrån deras yttre, ta dej tid att se in i och lyssna på deras inre för det är där den enda sanningen finns.

Kramelikram